From time to time .. I like to go to the zoo.

Jag har svårt för att vara mig själv. Jag har svårt för att leva så som jag vill. Jag har svårt att säga nej. Jag har svårt att inte bry mig. Jag har svårt att säga vad jag vill. Jag har svårt att lämna ut mig själv. Jag har svårt att bestämma.

Jag har varje fall kommit fram till vad min mening med livet är: Att leva livet.

Fast kanske lika bra. Fuck, jag borde börjat anonymt.

Till S. :  Jag vet att du är med mig. Du har gett mig mer än vad någon har under 20 år.

Dörrn visar rött. Dörrn är låst.

- Anton? Anton? Är du där inne? säger prosten
- Mmm ... svarar Anton.
- Vad gör du där inne då?
- Åskar lite och såååå!
- Anton du blir evigt olycklig och du hänger i klosett-strängen hör du det! Hela behållaren kan braka ner och får du den i huvudet kan du hälsa hem, det vill jag bara ha sagt! Vad håller du på med eftersom du inte kan öppna?
- Leker.
- Leker? Vad leker du med då!?
- SMÅ RÖA DJUR.
- Anton..? Anton! Du menar itne att du har tagit mina kräftor!?
- Jag lånar dom bara .. säger Anton helt lugnt.
- Jamen! SPADET DÅ!? VAD HAR DU GJORT AV SPADET!?
- Det rann ut ..

Då sjunker prosten ner på en stol och gråter. Ja, faktiskt han gråter. För du förstår det är inte mycket som gör prosten glad nuförtiden, nej det är sant, men när det börjar dra ihop sig till kräftdags, då lever han opp!

- Mina kräftor ... Mina kräftor ... som vi skulle haft ikväll.

När Anton hör hur prosten snyter sig och har sig därute på andra sidan dörren säger han

- Var inte ledsen, morfar.

Prosten går till Axel. Axel har hjälp prostparet förut när Karl och Anton varit på besök och de hjälpte honom att lyfta av skafferidörren så att lyfta av badrumsdörren, det är en enkel match för Axel.

Men det är ingen rolig syn di får se när de lyftit av dörren. Kokta kräftor överallt, och så Anton. Mitt i alltihop står Anton. Naken, Lycklig! Med vatten ändå upp till fotknölarna

- HEJHEJ!







Goddaaaaaaaaag jag heter Gustav!

Det är Anton. Han har klätt ut sig. I prostens begravningshatt och galoscher.

Goddaaaaaaag jag heter Gustav, säger han igen; och så skrattar han så han nästan faller omkull. Tjong! säger det när hatten faller ihop med pottan.

DÅ! PLÖTSLIGT! Upptäcker han prosten i dörröppningen

-FÖRSTÖRA MIN HÖGHATT! JAG TROR DU ÄR ALLDELES FRÅN VETTET UNGE!!
-Fastee .. Fasteeee.. Du begraver ju inte folk mer, så jag tänkte .. jag trodde .. att jag kunde låna den lite







Prosten är imeritus. Och det betyder att han är pensionerad, och går hemma hela dagarna och är småbesvärlig.
Prostinnan däremot är en liten rar människa. Glad och förnöjd, och så har hon väldigt god han med prosten! Och det är det bästa av allt, för prosten är en minst sagt knepig man att tas med men prostinnan hon liirkar med honom.

Prostparet bor i Borgholm, i en stor grönmålad trävilla. Det är ett underbart lummigt hus på sommaren, men på vinter .. är det inte lika rolig, för det är ett kallt och dragigt hus. Och prosten som milt uttryckt är en sparsam man går jämt och SKRUVAR NER värmen för att det itne ska gå åt så mycket olja.

När prostinnan märker att han varit där och skruvat går hon genast dit och skruvar opp. Och sedan går prosten och skruvar ner och på det sättet håller di på hela vintern .. och springer om varann! Och det är kankse i och för sig itne så dumt? För på så sätt så lyckas di ju ändå hålla värmen.



Jag är uppvuxen med Prostens Barnbarn. Detta mästerverk som jag fått hela min vokabulär ifrån. Margareta Krook, Eva Bexell och inget pling när de tär dax att vända blad.

Anton och Karl, två barn som över sommrarna åker på semester till sin mormor och morfar i Borgholm. NJUT. Finns både som bok, band och cd.

Okej, dags för första avsnittet av min nya följetång; veckans bubblare på självmordshimlen

Vecka 29

Att dränka sig eller inte?

Ännu en avslutad dag på jobbet. 5 dagar har gått. Och vad har jag gjort av mitt liv kan man fråga sig? Just det; ingenting. Jag sitter fortfarande och möglar. Jag har fortfarande torrt hår. Jag sitter fortfarande med en angst så stor att det vore löjligt att inte dränka sig. Jag har inte gått ner. Jag är fortfarande inte på ett plan till NYC. Jag har fortfarande inte flyttat hemifrån. Jag har fortfarande inte tagit bort strumpan på väggen som ska hjälpa mig at gå vidare. Jag har inte slutat snoosa, maaan it wasn´t the snoooze.

Jag säger som Ronjas far: "Jag har inget barn".

Vad ska jag då dränka mig i? Dagens väder är torrt, alltså går det inte att dränka mig i regn. Det går inte heller att dränka sig i vatten för det är på tok för kallt för mig. Eftersom att jag dessutom vägrar gå på catwalken i Helsingborg, allra minst iförd bikini och när dessutom jag tappade bort de flesta på min tripp till Australien är detta alltså inte heller ett alternativ.

Badkaret är groteskt dammigt och jag pallar inte städa. Nää. Fler vätskor? Det enda som hjälper, en bira. Jag går och dränker mig i öjl helt enkelt. Problem solved!

(Fast det får nog bli efter NYC isåfall, jag kan ju inte missa sepehoran på times square och ha kvalitetstid med min fina lilla familj)

Nej jag är inte emo. Nej jag är inte karvig. Jag bor i Helsingborg. Och alternativitetsbilderna på min profil, well lets say det var ett experiment, ok?

Ikväll vankas det systerkväll.

Mama! Jag var i extas. fyfan vad bra det var. Roskilde, Coldplay. Det var  helt sjukt. Nästa år då jävlar ska jag dit!

Coldplay,coldplay. Vi stod i första sektionen, allt luktade bajs och svett men det var galet fint, alla sjöng alla älskade dem och två timmar, will go by like that.

tacktacktack.

bilder och filmer kommer ikväll.


Nästa stopp: BRITTAN I KPH 2009-07-11 lovelovelove

Inget Roskilde, suck ... WHY MUST THERE ALWAYS BE A PROBLEM!?