på amandas önskan, klädval ett.
träningsmani
Innan jag åkte till Australien då var det ganska hård diet, haha. jag tränade nog varje dag, och jag tyckte att jag hade biffat upp mig rejält där ett tag tills min avfärd gick av stapeln. Detta var i November ..
I Australien gjorde jag dock ett tappert försök till att hålla mig i form med gympaskor och träningskläder i min backpackingryggsäck. Trots att jag och Erika levde långt åt helvete i en skog och jobbade på en bar, i 40 graders värme så tog jag mig ut och joggade, blev vidbränd, joggade och höll på att gå mot en smärre död. herregud vilken hetta. människorna som bodde i den lilla staden Cracow (typ 15 personer) + 50-talet miners, tyckte jag var dum i huvudet. Men, jag joggade och gjorde mina situps då och då haha. Det blev kasnke 2 gånger i veckan iaf, vilket jag var mycket stolt över! Men maten. Ja det gick det värre med, för i Austrlien som nu har gått om USA med vara världens fetaste land, innehåller t.o.m havregrynen socker. ALLT. TIllsammans med goon, för mycket rökande och nattmackor i petes kök, blev min kondis sjuk. :( . Då gav jag upp och åt och gjorde precis vad jag ville.
Men i Sydney när jag, Atta och Tobbe hyrde in oss i en lägenhet on Pitt på 25 våningen och hade simbassäng och gym i huset så började jag träna igen, jag agerade t.o.m simlärare för en liten (eller ja liten och liten, 25årig) nepales som inte kunde flyta.
Men nu är jag back på riktigt alltså! Emola är också på´t, ingen alkohol (på 2 veckor till att börja med), inget rökande, inget godis, inga kakor, inga saltade och kanderade nötter, inget socker och träning 5 dagar i veckan. 2 gånger gym, 3 gånger kondition i minst en timme. oooooooooh fan vad peppad jag är.
jag borde ta före och efterbilder, så jag kan njuta av det lilla resultatet. jag hoppas fan nu att det blir det också ..
Dagens gärning
Det känns underbart, och gud vad ädel jag är. Äckligt ädel. Jag ska inte säga något heller, nej, han får märka att han helt plötsligt gått och blivit krösus sork. Its gonna be great!
Borgmästare Bacon
morgonpigg?
hej hej hallå dagboken.
idag är det tisdag och fyhellfan vad det känns må du tro, och vem känner inte igen sig när jag aldrig vill sova på kvällen och det känns som att jag blivit träffad av ett atombombskrig på morgonen när jag är tvungen att gå upp. usch då mår jag allt illa. på morgonen är jag allt annat än barmhärtig, ja så dem jag bor med, för tillfället mina föräldrar får stå ut med både tre hunsningar och glåpord i form med att de får minsann inte gå på toaletten på övervåningen på morgonen, nej, för då kommer det basilusker på min fina blå tandborste från colgate NY! Detta har jag minsann sett på Fredrik och Mackan, eller nej förresten. Erik och Filip heter det? Whatever. Dessa gjorde en undersökning, att inom 4 meter från toalettstolen åt alla håll och kanter kommer det toalettbaciller när man spolar ner det man åstadkommit i porslingsstolen. Detta är helt och hållet äckligt, så till den milda grad att jag, Olivia Anna Beatrice har köpt mig ett tandborstfodral för att de små inbicillerna inte ska komma i närheten av min tandborste. Eller svinborst, som Tora kallar det, när jag fick för mig att dra mitt strå till stacken till förmån för miljön och gick och inhandlade på en fin liten gårdsbutik, dit jag dessutom cyklade, en Ekologisk tandborste.
Den var dock av plast, och det slog mig flera gånger när jag låg i min kammare på kvällen, hur i hela fridens namn kan min fina ekologiska tandborste, kalla sig ekologisk, när den är gjord av PLAST? Så jag tog min cykel och cyklade tillbaka till den lilla gårdsbutiken för att husförhöra denna människa som hade sålt mig tandborsten som jag i god tro hade köpt, rätt av sådär bara. Och det var själva "borstet" som var ekologiskt, mitt fina lilla svinborst som var min vän, 4 meter från toaletten omsorgsfullt invirad i ett tandborstfodral.
Apropå det inlägg jag skrev igår, ikväll lovar jag, då ska du få se den äkta versionen av min stad Helsingborg.
Och jag vet, även om det nu inte finns någon där ute som väljer att läsa min blogg så är det ändå lite fint för mig att skriva Till någon. Men jag ställer förfasen inte några frågor.
helsingborg
Jag förstår inte.. Hur kan det vara så att i en så relativt stor stad rymms så lite kreativitet? I alla fall om man ser till hur många människor som faktiskt bor här, är. Häromhelgen var jag ute en sväng. Den vanliga pubrundan; GP, PL, Utposten, Hampan etc. Förutom att jag fick ett ölglas i huvudet, blev stämplad 3 gånger och munhöggs med viss aggression med en högklackad tönt utanför Tempel fick jag mig ännu en gång en smärre chock och allt annat än sinnesfrid över hur helsingborgarna Beter sig. Hur de klär sig. Hur de tänker. Jag har stor respekt för människor, eller haha där ljög jag kanske, inte respekt men mer eller mindre vill alla väl, ingen ska behöva bli trampad på och här sitter jag och drar alla över en kam. Ja idag gör jag det. Jag bryr mig inte vad folk har på sig, man får klä sig precis hur man vill det är underbart, men det är Helsingborgs brist, ingen tänker. De sväljer allt med hull och hår, ifrågasätter inte och bara gör, ungefär som att du inte ifrågasätter .. ja att morötter är blå. hej kejsarens nya kläder. Jag menar inte att jag tycker att kläder är allt, verkligen inte, kanske till och med tvärtom, riktigt ytligt och onödigt. Det är bara ett exempel på det jag möts av när jag i detta fall gick ut i Helsingborg.
I Landskrona som tillhör Helsingborgs kommun röstar mer än 25 procent av invånarna på Sverige Demokraterna. Ännu ett bevis på att vi inte tänker.
I Helsingborg, min stad, där 9 av 10 ser ut som att kloning är okej i lager på lager tunikor, tights, horklackar, tajta minikjolar, diadem, fransar, hunky dory, odd molly, gina tricot i alla dess kulörter, d&g och urblekt hår och där största problemet är att inte zara finns, ja då tackar jag gud för att lås på dörren finns.
Ja men för att återgå till min kväll i Håbegemörkret slutade kvällen helt enkelt upp i öl, ciggarett och telefon med min syster i kärnantrapporna. Det hela blev alltså tillslut mycket fint. En fest på tu man hand.
Nej, staden i sig håller jag faktiskt riktigt varmt om hjärtat. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum, inte alltid lyckat. Missförstå mig rätt, jag älskar Helsingborg egentligen, men ibland brister jag ut i skönsång.
Jag själv kommer från Stockholm men är uppvuxen i Helsingborg, jag ser mig alltså som en skåning; och en sak jag kan säga är iaf att Skånes mentalitet många gånger är absolut underbar. Här munhuggs man på morän och självdistansen ja den finns det gott om, jag trivs på det sättet. Skåne har med all säkerhet sina guldkorn, ohja, men Ginatricot-tights, halsband från Tors källare, tribals och två kilo smink. nej, det går tyvärr
fetbort.
(Ikväll ska jag illustrera vad jag menar, så kanske du får en större förståelse för mig. Den pessimistiska människan).
pessimistisk
tja.
fyra liter meducin
*Jag börjar jobba kl8 - jag går upp 07.45
*Jag slutar jobba kl17 - jag går hem
*Jag går och tränar
På helgen ser det ut såhär
*Jag sover
*Jag sover
*Jag sover
*Jag kollar på greys
*Jag går ut och festar i fabolous hbg
*Jag är bakis
*Jag tränar
*Jag sover
*Jag sover
*Jag sover
Mer roligt än såhär blir det alltså inte. Okej, klart att det händer vissa saker däremellan, men faktiskt är detta mitt liv som Olivia just nu. Jag vill så jäkla mycket, har sjukt många drömmar, att plugga och stå i kan alltså slänga sig i väggen för tillfället. Jag ska resa, fyfan vad jag ska resa och vet du vad, du får följa med! För man orkar leva som jag gör ett tag, sedan får man spunk. och behöver 4 liter meducin. mot liktornar i näsan.
