From time to time .. I like to go to the zoo.

KB 20 Personalfest var fab! 160 pers mitt i oslo på något hippt städ, Cajun. Uteservering på en bakgård fantastisk mat, drinkbiljetter, dans med världens i tidernas bästa DJ och KB 20 in action. det var en meget bra kveld :D .

KB 20

EFter hookade vi upp med Mandy som var på annan ferre och dansade natten lång. Sedan taxi (!) hjem, sova ett par timmar och sedan jobb dagen efter. Men med Sørlandschips, energydrinkar, en tuborg och koffert klarade jag och Matilda dagen ganska bra ändå.

Olle och Matilda, vannmelon ftw

Carro og Olle

KB-folk

Bästa Dj´n och stekigaste killen

Mandy!

Ibland känns det som att jag hela tiden ska vara så glad. Jag vet att ingen annan förmodligen förväntar det sig av mig men jag kan på något sätt utanför mina fyra väggar i huset inte visa mitt rätta jag. Mina känslor, vad jag tycker vad jag känner vad jag vill. Jag försöker, vad är det värsta som kan hända liksom och varför kan inte jag få vara ledsen ibland. Nej då blir jag istället tråkig. En tråkig typ som ingen vill veta av, ensam i världen. Ja så känns det nu. Ingen kan göra något åt det heller. Vissa människor har ingen aning om detta, de flesta ja nästan alla. Kanske bäst det för varför ska jag berätta för allt och alla. Det sjuka är dock att jag har känslan av att mina närmaste däremot har börjat tröttna på mitt negativa tjat. Alla vet inget och några vet något.

Är det så att eftersom jag lämnat Helsingborg, min dröm ska jag vara lycklig nu? Varför är det så att jag inte kan stanna mer än 3 månader på ett ställe utan att få panik. Jag måste iväg jag får ett tryck över hjärtat. Och egentligen är det inte mot mig själv jag känner fasaden, det är att jag ska vara glad för alla andra. När jag ringer hem till Helsingborg är det sorgligt nog inte det som jag tror att folk vill höra om. Hur jobbigt och tråkigt det kan vara här och hur jag inte vill sluta jobba ibland för att slippa bli påmind om det.

Jag kanske är jävligt bortskämd, är det det, det beror på att jag aldrig blir nöjd? Är jag bara jävligt osäker? Jag fattar ingenting, det enda jag fattar är att från dag till dag går mitt humör upp eller ner, oftast ner och lite upp. Men längst in i roten är det mycket sorgset. Jag vill inte prata om det, för jag vill inte göra er besvikna. Jag ska vara glad. Vissa dagar förstår jag hur jag ska göra med mig själv andra dagar faller jag.

Idag var en otroligt deppig dag. Jag har ont i magen och efter mitt första jobb på cafeet blev jag svimfärdig och lade mig i en park. Spydde nästan över en muslim och gick och sjukskrev mig på jobbet 15 minuter innan jag började. Jag gick till McDonalds och skrapade ihop min dricks, 60 spänn för en wrap och ketchup. Gick hem och lade mig under täcket och har mått illa ända sedan dess. Orkar inte prata, orkar bara ligga. Saknar alla och vill ändå bli lämnad i fred. Har jag malaria? Well, försöker iallafall vara ärlig.