helsingborg
Helsingborg. En stad. 122 000 livshistorier år 2007. En kärna. En Asia Kock. En Böga. En GP. En knutan. En HM. En stil. En hjärna.
Jag förstår inte.. Hur kan det vara så att i en så relativt stor stad rymms så lite kreativitet? I alla fall om man ser till hur många människor som faktiskt bor här, är. Häromhelgen var jag ute en sväng. Den vanliga pubrundan; GP, PL, Utposten, Hampan etc. Förutom att jag fick ett ölglas i huvudet, blev stämplad 3 gånger och munhöggs med viss aggression med en högklackad tönt utanför Tempel fick jag mig ännu en gång en smärre chock och allt annat än sinnesfrid över hur helsingborgarna Beter sig. Hur de klär sig. Hur de tänker. Jag har stor respekt för människor, eller haha där ljög jag kanske, inte respekt men mer eller mindre vill alla väl, ingen ska behöva bli trampad på och här sitter jag och drar alla över en kam. Ja idag gör jag det. Jag bryr mig inte vad folk har på sig, man får klä sig precis hur man vill det är underbart, men det är Helsingborgs brist, ingen tänker. De sväljer allt med hull och hår, ifrågasätter inte och bara gör, ungefär som att du inte ifrågasätter .. ja att morötter är blå. hej kejsarens nya kläder. Jag menar inte att jag tycker att kläder är allt, verkligen inte, kanske till och med tvärtom, riktigt ytligt och onödigt. Det är bara ett exempel på det jag möts av när jag i detta fall gick ut i Helsingborg.
I Landskrona som tillhör Helsingborgs kommun röstar mer än 25 procent av invånarna på Sverige Demokraterna. Ännu ett bevis på att vi inte tänker.
I Helsingborg, min stad, där 9 av 10 ser ut som att kloning är okej i lager på lager tunikor, tights, horklackar, tajta minikjolar, diadem, fransar, hunky dory, odd molly, gina tricot i alla dess kulörter, d&g och urblekt hår och där största problemet är att inte zara finns, ja då tackar jag gud för att lås på dörren finns.
Ja men för att återgå till min kväll i Håbegemörkret slutade kvällen helt enkelt upp i öl, ciggarett och telefon med min syster i kärnantrapporna. Det hela blev alltså tillslut mycket fint. En fest på tu man hand.
Nej, staden i sig håller jag faktiskt riktigt varmt om hjärtat. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum, inte alltid lyckat. Missförstå mig rätt, jag älskar Helsingborg egentligen, men ibland brister jag ut i skönsång.
Jag själv kommer från Stockholm men är uppvuxen i Helsingborg, jag ser mig alltså som en skåning; och en sak jag kan säga är iaf att Skånes mentalitet många gånger är absolut underbar. Här munhuggs man på morän och självdistansen ja den finns det gott om, jag trivs på det sättet. Skåne har med all säkerhet sina guldkorn, ohja, men Ginatricot-tights, halsband från Tors källare, tribals och två kilo smink. nej, det går tyvärr
fetbort.
(Ikväll ska jag illustrera vad jag menar, så kanske du får en större förståelse för mig. Den pessimistiska människan).
Jag förstår inte.. Hur kan det vara så att i en så relativt stor stad rymms så lite kreativitet? I alla fall om man ser till hur många människor som faktiskt bor här, är. Häromhelgen var jag ute en sväng. Den vanliga pubrundan; GP, PL, Utposten, Hampan etc. Förutom att jag fick ett ölglas i huvudet, blev stämplad 3 gånger och munhöggs med viss aggression med en högklackad tönt utanför Tempel fick jag mig ännu en gång en smärre chock och allt annat än sinnesfrid över hur helsingborgarna Beter sig. Hur de klär sig. Hur de tänker. Jag har stor respekt för människor, eller haha där ljög jag kanske, inte respekt men mer eller mindre vill alla väl, ingen ska behöva bli trampad på och här sitter jag och drar alla över en kam. Ja idag gör jag det. Jag bryr mig inte vad folk har på sig, man får klä sig precis hur man vill det är underbart, men det är Helsingborgs brist, ingen tänker. De sväljer allt med hull och hår, ifrågasätter inte och bara gör, ungefär som att du inte ifrågasätter .. ja att morötter är blå. hej kejsarens nya kläder. Jag menar inte att jag tycker att kläder är allt, verkligen inte, kanske till och med tvärtom, riktigt ytligt och onödigt. Det är bara ett exempel på det jag möts av när jag i detta fall gick ut i Helsingborg.
I Landskrona som tillhör Helsingborgs kommun röstar mer än 25 procent av invånarna på Sverige Demokraterna. Ännu ett bevis på att vi inte tänker.
I Helsingborg, min stad, där 9 av 10 ser ut som att kloning är okej i lager på lager tunikor, tights, horklackar, tajta minikjolar, diadem, fransar, hunky dory, odd molly, gina tricot i alla dess kulörter, d&g och urblekt hår och där största problemet är att inte zara finns, ja då tackar jag gud för att lås på dörren finns.
Ja men för att återgå till min kväll i Håbegemörkret slutade kvällen helt enkelt upp i öl, ciggarett och telefon med min syster i kärnantrapporna. Det hela blev alltså tillslut mycket fint. En fest på tu man hand.
Nej, staden i sig håller jag faktiskt riktigt varmt om hjärtat. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum, inte alltid lyckat. Missförstå mig rätt, jag älskar Helsingborg egentligen, men ibland brister jag ut i skönsång.
Jag själv kommer från Stockholm men är uppvuxen i Helsingborg, jag ser mig alltså som en skåning; och en sak jag kan säga är iaf att Skånes mentalitet många gånger är absolut underbar. Här munhuggs man på morän och självdistansen ja den finns det gott om, jag trivs på det sättet. Skåne har med all säkerhet sina guldkorn, ohja, men Ginatricot-tights, halsband från Tors källare, tribals och två kilo smink. nej, det går tyvärr
fetbort.
(Ikväll ska jag illustrera vad jag menar, så kanske du får en större förståelse för mig. Den pessimistiska människan).
Kommentarer
Trackback
